I Stockholms gamla stan finns en dedikerad skivbutik, som bara säljer musik från 1965-1975. Den heter Got To Hurry Records och har funnits i trettio år, där ägaren Lasse Nerbe kör på med sitt koncept. Dagen efter min spelning på Fylkingen letade jag upp stället och tog en titt. Det är två kompakta avdelningar i butiken, en för CD och en för vinyl. ”Det enda sättet att överleva som skivbutik är att nischa sig”. Så säger Lasse och jag håller med honom. I stort sett all dagens musik av kvalitet är en önskan eller imitation av musiken från cirka dom åren Lasse avgränsat butiken till.
På den tiden genomgick alla genrer en elektrisk revolution. I denna butik finner ni bra utbud med en hel del obskyra plattor i nypressat format, och man förstår snabbt att ägaren har bra koll på gångna tiders musik. Butiken säljer både originalutgåvor och nypressade skivor. Även om det av rent samlarvärde kan vara kul att hitta en originalutgåva, så blir ofta ljudkvaliteten lidande med en massa sprak och rispor. Då är det rätt skönt med nypressade vinyler som omväxling. Mest inom psykedelia, progressive, folk, hårdrock och så vidare. Dock saknas det elektronisk musik från den tiden, det är glest med tyska krautrock/kosmische album.
Vi kommer in på diskussioner över hur det är att ha skivbutik i dagens läge och Lasse säger att det helt klart är vinylen som börjar ta över i försäljning. Han ser mycket positivt på detta och hoppas att trenden håller i sig, ”Vinyler är roligare att hålla på med och sälja också”. Han pratar också om skivbolagens girighet i samband med CD-skivans introduktion, där priserna kraftigt höjdes trots att produktionskostnaderna var lägre.
I butiken finns också japansktillverkade mini vinyler. Alltså exakta replikor av originalutgåvorna av 12 tummare från förr – fast i mindre format och med CD. Det är då själva omslaget som är av värde och priser från fyrahundra kronor och uppåt är för den noggrant elaborerade förpackningen. Märklig grej. Kanske kommer priset på detta gå ner i och med att vinylen är på frammarsch säger Lasse. När jag frågar om varför någon ens börjar med detta säger han att ”I nästan alla fall, dom som börjar samla på detta håller sig bara till mini vinyler”. Till tonerna av Van Morrison ögnar jag igenom skivbackarna och hittar den ena efter den andra skivan som förgyllt mina tonårsdagar, kvällar, nätter, månader och år.
What do you think?