Fredag den sjunde september, i Nefertitis lokal i Göteborg var det en intensiv konsert med bandet Elephant9. Det framfördes långa kompositioner och improvisationer, allt från mjuka vattniga ljudbilder med Reine Fiskes seglande gitarrtoner till svängig intensitet med orgel, synth, bas, trummor och rhodes piano.
Elephant9 är en norsk trio där medlemmarna Ståle Storløkken, Nikolai Hængsle Eiertsen och Torstein Lofthus bjudit in den svenske gitarristen Reine Fiske för samspel. Tillsammans gjorde dom en konsert du kunde dansa till eller ligga ner (på några stolar) och flyta iväg till. Spelningen bjöd dels på kompositioner från bandets två tidigare skivor, samt från den nya skivan Atlantis som släpptes samma kväll på vinyl i 200 exemplar.
Atlantis är en dubbelvinyl med utdragen musik i olika ljudmiljöer som på ett hypnotiserande sätt blandar psykedelia med partier av råbarkad virtuositet. Den är inspelad helt analogt i Stockholmsbelägna studion Atlantis Grammofon under endast två dagar i september 2011. Tunga fraseringar på basen öppnar albumet tillsammans intensiva toner på Hammondorgel och Rhodes, som en slags snabbare, tätare och mer dansvänlig Miles Davis Bitches Brew Session. Så håller det på fram till titelspåret Atlantis börjar och Reine tillsammans med klaviatur och bas skapar en bekant Dungenatmosfär, men något in på den kopositionen är hela bandet med och skapar ett mästerverk av instrumentala ljudlandskap. Det låter så otroligt bra på skivan, alla instrument är där, allt har sin plats men det är ändå sammanhängande och som en enhet. Platon beskrev Atlantis i sina texter, kanske är detta det ekande ljudet som släpats med i vårt mänskliga kollektiva medvetande från det riktiga Atlantis?
Psychedelic Backfire är verkligen en galax i sig själv. Det är så detaljerad dynamik på inspelningen och riktigt där om du förstår! Vi på redaktionen rekommenderar denna platta till alla som är inne på klassisk musik från den analoga tiden. Skivan är inte alls en eklektisk saga utan en slags singularitet där du får vara med. Inga spår är avkortade och enligt min tro på “om det är under tjugo minuter är det pop” så är denna skiva en helhet långt över kravet!
Ståle säger (öv. från norska) att bandet “Kommer att göra några fler spelningar under hösten, härnäst väntar Oslo”. På detta blir jag förundrad över att akter som dessa inte får mer spelutrymme på rockscenen, festivaler och så vidare. När jag frågar Reine om hur hans höst ser ut svarar han med “Eventuella spelningar med The Amazing och Elephant9” och “Att en USA-turne är kanske på gång”. Jag och en annan ur publikskaran är ju som får och ställer samma fråga om Dungen, när ska vi se er igen? Reine utrycker det kort “Att det ligger på is och är på paus”.
What do you think?