Best of Jerzy Kucia är som det avslöjas i namnet hans bästa filmer som satts ihop, det var sju animerade kortfilmer – fristående från varandra – som tillsammans blev en längre film och visades under filmfestivalen. Genom att kortfilmerna satts ihop såg man också hur Kucias arbetssätt utvecklades och avancerades. Från att första filmen var charmigt naiv och helanimerad i sitt utförande, till en mer avancerad blandning av filmade sekvenser som samspelade med det animerade. Ljudeffekterna i de första filmerna var förstärkningar av vardagsljud och maskinljud så som ett rullande tåg – något de gamla futuristerna antagligen hade njutit av till fullo. Även fast det var sju fristående kortfilmer så såg man till slut en röd tråd och Kucias förkärlek i sitt skapande verkade vara ett vardagligt mörker med förstärkta ljudeffekter. Det är ett surrealistiskt och abstrakt vardagsliv som Kucia vill att var tittare ska skapa sig en egen uppfattning om vad det är dem ser.
Jag tyckte att från dom filmerna som visades så utvecklade hans animationsfilmer från att ha ljud- och musik som en skugga till berättelserna, till att bli mer och mer synkroniserade med musiken. I alla fall var verken kompletta som både musik, ljud och animation – en enhet i olika stilar. Jag frågade om detta efter visningen varpå Jerzy Kucia svarade att han alltid värdesätter musiken och att det inte finns någon skillnad. Det är en del av kompositionen från början. Det rumsliga i hans verk är enligt honom avståndet mellan ljud och bild i scenerna. Han berättade också att han var musikaliskt utbildad och studerade musik tidigt i livet. Därför är det enligt honom så att ljudeffekter, musik, mixning och animation i arbetsprocessen är en enhet från början.
Vid en annan fråga efter filmvisningen svarar Kucia på hur det praktiskt gick till att få filmerna gjorda. Kommunistregimen gick igenom och godkände det som skulle få visas och framför allt finansieras. Han berättar om att han ibland var på vita listan och ibland på den svarta. Men genom att göra filmen annorlunda från manuset lyckades han få igenom sitt arbete. Dessutom är han med egna ord ingen politiker och söker inte att provocera, om än ibland subtilt, men sysselsätter sig med verkligheten och skildring av människans liv. Något som han också säger är kärnan i hans verk, att beröra tittaren direkt utan hänsyn till en baktanke i verken eller sin egna intention och inspiration.
What do you think?