Idag släpps No Way Black från duon SAW på vinyl genom Lamour Records. Musikerna Tomas Järmyr och Eirik Havnes har gjort en riktigt skön soundscape skapad av gitarrer, trummor och elektronik. Musiken är inspirerad av norska landskap och duon bor i Trondheim, vilket är så explicit i hela designen av vinylen och vinylomslaget. Jag har själv bott två år i Norge och besöker det vackraste landet i världen en till två gånger per år. När man står på en fjälltopp och ser ut över andra toppar och dalar, så blir jag alltid övertygad om att naturen konstant skapar musik. Landskapet är i sig också likt skårorna i en vinylskiva. Men vi är för små för att kunna uppfatta det stora ljudet omkring oss, dock finns aningen där och musiken som SAW gör uppkommer ur en undermedveten misstänksamhet om att naturen, och i slutändan universum i sig själv, är en soundscape, en drone. Vad skulle det annars vara?
Om man jämför detta med Ashra Tempels självtitulerade debutalbum från 1971 så är No Way Black mycket bättre producerat och mer extrovert. Inte så mycket för det inåtvända lyssnande utan mer yttre och stundtals är albumet massivt och kraftigt. Rumsligt och musiken fyller en med lust. Förresten, Klaus Schulze, som spelade trummor på Ashras debutalbum sa i en intervju att han anser albumet vara skit som ett slags tillfälligt steg i hans personliga musikaliska utveckling. Men likväl är vi i massor som älskar denna typ av musik så släck ner, låt vinternatten fylla rummet, höj volymen och lyssna in.
What do you think?