Ur Dröm

Uppspolad. Väckt av vattennivån, salt ó sand. Någonstans sjönk jag i sömn, en dröm om ett liv. Det varade länge kändes det som, då.

Saltvatten inifrån, även här finns tårar. Hela livet drömde jag den återkommande stranden av uppvaknande. Nu, på denna strand spolas jag in i vakenhet.

Det är såhär det blir i att kunna titta, öst, väst och åter öst. Utan väggar till skygglappar. Inga skokartonger, även tårarna sträcker ut sig.

Jag vaknade en gång till. Den här tiden var det torra vindstormar. Allt som ej bands av vävnad och ärlighet blåstes bort. Kvar blev ett upprättstående sädesslag av vilja. Den kommande natten iakttog jag mig själv att somna. Därefter inföll tystnad.

Nu rycker det ut eller in i drömmen igen. Som ett långt hårstrå, där det fastnat. Som en ivrig barnhand, dragande åt ett annat håll. Ibland är övergången inte alls detaljerad med föraningar om det nya tillståndet. Men tydligt ó klart, med ögonlock som gör sig svartare.

Ur denna tydliga svarta puls, skiftar allt. Antigen är man vaken i alla tillstånd, eller drömmande. Kan en blomning minnas hur det var som ett frö? Kan jag se potentialen i vad blomman en gång var? Fantasin färgar av sig till slut, ur jorden, utan färg som vi vet om.

Färgglada värld. Förbli där!
Färgglada förändringar, förbli den ni är!

Ljus, skiftning. För nu börjar registreringen om skiftning, att vakna. Igenkännande av rummet. Ljud, skiftning. Saknad börjar registreras; det var en trevlig dröm.

Ben, armar, mun – jag har kropp. Nya sensationer sluter och inövad uppvakning återupptas.

Jag minns mig.
Registrerat.
Nu börjar drömmen.

Klangen varar länge. Den skiftar form. Men förblir av samma klang. Utan meningar från ord, är klangens mening kontinuerlig. Den påminner, den gör mig bortglömd. En tätare densitet likt vatten du kan flyta på.

Låt våglängden vara våglängd. Konstruera med våglängder. Svängningar.

Balansen imploderade, ett ögonblick, yrsel. Låren gav nästan vika. Jag kände mig levande. Livet gick att ifrågasätta.

En gång har jag blivit väckt av vattennivån. Det glömmer jag aldrig. Torkande saltvatten på sandstranden ljudade i örat där jag låg.

Varför tittade jag rätt in i solen som barn? Källan till allt vi lagt märke till, känt, hört, det vi minns, önskar, Jorden, detaljer, frukten, månens lyster.

Kan blomningen erinra sig som ett frö? Kan vi alla erinra oss som frö från solen?

Bara när vakenheten minns sig som en dröm.