Dyatlovs Passage 1959

This is in Swedish as originally written. I haven’t had time to translate but google translate can extrapolate the main history in the text hopefully.

27:e Januari 1959 begav sig nio ryska fjällvandrare iväg för en expedition till Otortenberget i norra Uralbergen, Otorten betyder på det lokala Mansispråket gå inte dit. Gruppen bestod av nio unga studenter men väldigt erfarna vandrare; Igor Dyatlov, Zinaida Kolmogorova, Lyudmila Dubinina, Alexander Kolevatov, Rustem Slobodin, Georgyi Krivonischenko, Yuri Doroshenko, Nicolas Thibeauz-Brignollel och Alexander Zolotarev. Längst ner i texten finns mer skrivet om dessa individer. Den egentliga tionde medlemmen i expeditionen fick efter en dag ge upp och avbryta vandringen på grund av sjukdom, det var Yuri Yudin.

Kvar var nio erfarna men unga människor, tjugoett till tjugofem år varav en var trettiosju. Det var en svår typ av skidvandring, utmanande och inte tänkt som en semester, men denna seriösa grupp var erfarna och det var inte första gången för dom. Lydmila Dubina hade vid en tidigare expedition av misstag blivit skottskadad, medan Zinaida hade fortsatt en vandring trots allvarligt bett från en giftorm (Viperidae). Den 350 km långa rutten var tillägnad den tjugoförsta kongressen av det sovjetiska kommunistpartiet. Vilket rent praktiskt innebar att gruppen med det motivet fick lite ekonomiskt och praktiskt stöd för vandringen.




Den 1 februari hände något under vandringen som fick gruppen att slå läger och sova i tält högt i sluttningen på berget Kholat Syakhl, som på det lokala språket Mansi betyder Dödsberget. Kanske var det plötsligt dåliga väderförhållanden som påtvingade detta beslut för gruppen? Eftersom att bara 1,5 km ifrån denna plats på sluttningen fanns det en skog där dom kunde fått ordentligt skydd – som dom istället kunde valt och som var ett mycket bättre övernattningsalternativ. Enligt journalen från gruppledaren, Igor Dyatlov, var det kvällen innan den 31 januari knappast möjligt att ta sig någonvart.

– 31:a Januari, 1959
Today the weather is a bit worse than the wind (west), snow (probably from pines) because the sky is perfectly clear. Came out relatively early (around 10am). Took the same beaten Mansi trail. So far we walked along the Mansi trail, which was passed by a deer hunter not long ago. We met his resting stop yesterday, apparently. Today was surprisingly good accommodations for the tent, air is warm and dry, despite the low temperature of -18C to -24C. The walking is especially hard today. Visibility is very low. We walk for 1.52 km (1 mile) per hour. We are forced to find new methods of clearing the path for the skis. The first member leaves his bag on the ground and walks forward, then he returns, rests for 10- 15 minutes with the group Thus we have a non- stop paving of the trail. It is especially hard for the second to move down the new trail with full gear on the back. We gradually leave the Auspii valley, the rise is continuous, but quiet smooth. We spend a night at the forest boundary. Wind is western, warm, penetrating. Snow- free spaces. We can’t leave any of our provision to ease the ascend to the mountains. About 4pm. We must choose the place for the tent. Wind, some snow. Snow cover is 1.22 meters thick. Tired and exhausted we started to prepare the platform for the tent. Firewood is not enough. We didn’t dig a hole for a fire. Too tired for that. We had supper right in the tent. It is hard to imagine such a comfort somewhere on the ridge, with a piercing wind, hundreds kilometers away from human settlements.

– Igor Dyatlov (sista journalinlägget översatt till engelska)

 

Dyatlovs passage, sista fotografierna.

Sista fotografierna, 1 februari 1959.

 

Gruppen förväntades på den tiden kunna bli försenade och den 14:e februari skulle gruppen varit tillbaka. Dagarna gick och efter den 20:e februari så började anhöriga att kräva eftersökning. 26:e februari hittade eftersökarna tältet, som var upprivet inifrån och antydde på en desperat flykt. Alla nio hade lämnat tältet barfota eller i enbart strumpor med trettio minusgrader omkring – även om kläder och utrustning fanns kvar i tältet.

Gruppmedlemmarna var döda och fem av dom hittades på skilda platser i området. Varpå läkarna fastslog hypotermi. Efter två månader, den 14 maj, så hittades resten av kropparna under fyra meter snö i en liten ravin. Dessa fyra var lite bättre klädda vilket föreslår att dom begav sig ut för att söka hjälp men aldrig hann längre.

Det som gör detta fallet förbluffande är att skadorna på kropparna är ovanliga, framför allt på dom sista kropparna som hittades. Huden hade blivit brunbränd, två av personerna hade skallfrakturer, bröstfrakturer med interna skador som liknas med en bilkrasch fast här så fanns inga yttre kroppsskador. Skadorna var enligt läkarna alldeles för allvarliga för att kunnat orsakats av människor. En av kvinnorna hade ingen tunga kvar, spår av radioaktivitet spårades på kläderna till fyra personer av gruppen. Orsaken till dödsfallen blev enligt sovjetiska undersökningar; på grund av en fängslande okänd kraft.

Spår av metall på platsen kan antyder om att det kunde varit ett vapenprojekt där något gick fel och dessa människor antingen dog eller var tvungna att bli eliminerade. Vandrare 50 km ifrån platsen samt andra i området nämnde glödande orber i skyn runt dom dagarna. Kan detta ha varit ett hemligt vapenprojekt? Fallet var känsligt i dåtidens Sovjet och fick hemlighetsstämpel, där dödsorsakerna officiellt fick förklaringen på grund av en mäktig okänd kraft.




Av filmrullarna som framkallades efteråt finns en glad grupp på bilderna, vilket gör det hela än mer konstigt och visar på hur plötsligt det ödesdigra hände. Här är beskrivning av gruppens medlemmar och lite om deras bakgrund.

 

Igor Dyatlov.

Igor Dyatlov, gruppens ledare, född 1937. Studerade vid radioingenjörsuniversitetet. En talangfull ingenjör som designade och monterade en radio under sitt andra år, som användes under hans vandringar i Sayanbergen 1956. Han designade även en liten ugn 1958 som han användes av honom själv. Ugnen var med även på den sista resan då den visat sig vara praktisk och effektiv. Människor som kände Igor beskrev honom som en tankfull man som aldrig rusade med beslut. Han uppvaktade Zina Kolmogorova som också var med på den sista vadnringen. Tydligen tyckte honom om honom också. Igor Dyatlov var också en av dom mest erfarna atleterna i gruppen och han planerade rutten för vandringen.

 

Zinaida Kolmogorova.

Zinaida Kolmogorova, född 1937, student vid radioingenjörsuniversitetet. Hon var en erfaren vandrare som hade haft hennes last av svårigheter. Vid en vandring blev hon biten av en giftorm. Trots smärta och lidande som det orsakade lättade hon aldrig på packningen, ovillig att vara för besvär förresten av gruppen.

 

Lyudmila Dubinina.

Lyudmila Dubinina, född 1938, studerade som ingenjör och ekonom. Hon var aktiv inom turistföreningen, tyckte om att sjunga och fotografera. Många av bilderna från den sista resan var fotograderade av henne. Under en expedition till östra Sayanbergen 1957 fick hon genom en olycka ett gevärsskott mot sig, från en annan i gruppen som rengjorde vapnet. hon utstod mycket smärta på ett modigt sätt. under transporten klagade hon aldrig och var ledsen för att ha förorsakat gruppen besvär.

 

Alexander Kolevatov.

Alexander Kolevatov, född 1934, fysikstuderande. Innan han flyttade till Sverdlovsk (numera Ekaterinburg) avslutade han studier inom metallurgi för metaller som inte innehåller järn. Han utmärkte sig som en god student och flyttade till Moskva för att arbeta inom ett hemligt institut Ministeriet för Medium Maskinbyggen som enbart kallades med serienummer, I 3394. Efterpå flyttade han till forskningsinstutionen för oorganiska metaller som aktivt producerade material till en växande kärnkraftsindustri. 1956 flyttade han tillbaka till Sverdlovsk (Ekaterinburg). Hans vänner beskrev honom som flitig, pedantisk, metodisk och med tydliga ledaregenskaper.

 

Rustem Slobodin.

Rustem Slobodin, född 1936, färdigexaminerad. Han var en väldigt atletisk man, ärlig och anständig, men tystlåten ibland. Han tyckte om att spela mandolinen som han ofta tog med på långa vandringar. Hans far var professor vid ett annat universitet i Sverdlovsk (Ekaterinburg). Även om Rustem var etnisk rysk så gav hans far honom ett traditionellt tatariskt namn för att spegla en internationell vänskap människor emellan.

 

Yuri Krivonischenko.

Yuri Krivonischenko, född 1935, färdigutexaminerad.Medan han arbetade i Chelyabinsk- 40 en hemlig kärnkraftsanläggning erfor han en katastrof som blev känd som Kushtumkoy Olyckan. Den 29 september 1957 läckte plutonium ur verket och en radioaktiv läcka var ett faktum. Yuri eller George Krivonishenko var en bland dom som blev utsända för att röja undan och städa efter olyckan. Kläderna som han bar under denna sista vandringen visade sig ha radioaktivitet, som vissa hävdar härleds till olyckan. Men som en ingenjör visste han nog mycket mer än dom flesta om radioaktivitet och det är osannolikt att han sparade några av kläderna från olyckan två år innan den sista vandringen.

 

Yuri Doroshenko.

Yuri Doroshenko, född 1938, student vid samma universitet som dom övriga. Han var involverad i en relation med Zina Kolmogorova och fick även möta hennes föräldrar i Kamensk- Urals. Då dom bröt upp förhållandet behöll han en god relation med Zina Kolmogorova och Igor Dyatlov.

 

Nicolai Thibeaux Brignolle.

Nicolai Thibeaux-Brignolle, född 1934, examinerad 1958 som civilingenjör. Han var son till en fransk kommunist som blev avrättad under Stalins regim. Nicolai föddes i ett koncentrationsläger för politiska fångar. Hans vänner tyckte om honom för hans energi, goda sinne för humor och generellt vänliga och öppna karaktärsdrag. Alla som kände honom och vandrat med honom beskriver hans känsla för alla i gruppen, att hjälpa yngre eller svagare i gruppen. Han hjälpte ofta yngre i gruppen med att bära deras packning, också med att fixa och se över väskorna så att dom sitter och passar bättre för individen. Yuri Yudin (den enda överlevaren som avbröt vandringen tidigt) nämnde att Nicolai hjälpte honom med hans första seriösa vandring i dom Sibiriska skogarna. Nicolai hade lovat sin mor att detta skulle bli hans sista vandring.

 

Semen Zolotarev.

Semen “Alexander” Zolotarev, född 1921. Han var den äldsta och också den mest mystiska gruppmedlemmen. En etnisk nordkaukasisk kubansk kossack som överlevde det stora patriotiska kriget och tjänstgjorde från oktober 1941 till maj 1946. Överlevnadsstatistiken för generationen född 1921-22 var 3%, så Semen var otroligt lyckligt lottad. Hans riktiga namn var Semen, men alla kallade honom för Sasha eller Alexander. Det finns inga antydningar om varför han valde att introducera sig under olika namn. Det är känt att han anslöt sig till Kommunistpartiet efter kriget. I april 1946 blev Zolotarev förflyttad till Leningrads militära ingenjörsuniversitet. Senare förflyttades han till Minks institute för fysisk utbildning. Under tidigare 50-talet arbetade han som guide för turistcentret Artybash i Altai i södra Sibirien. Trots att hans karriär verkar vanlig så är svårt att förklara vissa delar i hans biografi. Han kunde stannat i armén, men lämnade den. Han kunde stannat och arbetat som turistguide, men han flyttar kors och tvärs över andet utan förklaring. I tillägg var det ovanligt för en sydkosack att inte gifta sig och bilda familj. Han hade även ett antal konstiga tatueringar under kläderna. Dessa inkluderade hans födelseår 1921, en militärslogan med bokstäverna G+S+P=D. Militärmärket var vanligt bland sovjetiska soldater som tjänstgjort lång tid tillsammans. Bokstaven D står för vänskap. Dom tre bokstäverna stod för första bokstaven i tre soldaters namn. S för Semen. Dom andra två namnen förblir okända. Bokstäverna är egentligen i kyrillisk skrift. Ironiskt nog skulle han fira sin 38 års dag den 2 februari, vilket istället blev hans dödsdag.

 

Yuri Yudin.

Yuri Yudin, född 1937, student. Yuri lämnade vandringen innan tragedin på grund av medicinska skäl, hans rygg började smärta igen som han tidigare skadat.

0 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *